Per-Anders Pettersson såg en kvinna bli överfallen av en man.Han tog sin domkraft och slog till gärningsmannen. En gång. Två gånger.Det förändrade hans liv för alltid.– Hade jag vetat vad det skulle kosta mig hade jag nog inte gripit in, säger han.
Förjävligt, eller hur, att döma en hjälte till fängelse sådär? Om vi citerar Damon Rasti och läser på lite noggrannare vad som hände FÖRUTOM det som skrivs i tidningarna så blir bilden lite annorlunda:
Det som inte riktigt framkommer i tidningsartiklar är följande: Per-Anders var ingen tillfällig hjälte som dök upp. Han hade haft dispyter med den berusade gärningsmannen (GM) sen tidigare. Han fick också höra att han betedde sig illa i byn och tog med sig en domkraft hemifrån.
Efter att ha kommit fram till brottsplatsen skriker han åt GM och frågar vad han håller på med. Då avbryter GM sitt strypgrepp och vänder sig om, medan han fortfarande sitter i bilen. Per-Anders slår då det första slaget mot GM:s axel. Ett slag som tingsrätten bedömde som nödvärn. GM kommer då ut ur bilen, och det finns tydligen inget som säger att han ska attackera Per-Anders. Övergreppet var tillfälligt avvärjt. Och hade Per-Anders nöjt sig här hade han gått fri.
Men Per-Anders tar domkraften och slår ett hårt slag i huvudet på GM - som är obeväpnad - och spräcker skallen på honom. Det är där tingsrätten anser att Per-Anders går för långt, över nödvärnet, och jag är benägen att hålla med. Det är ett slag som i värsta fall hade kunnat döda GM. Och då hade Per-Anders kunnat få bra mycket mer än ett år.
Lita inte alltid på vad som står i tidningen.
Aftonbladet. SvD. Damons blogg. Tingsrättsdomen.
Om man går in på 
